Mötet med Ljus

Jag vaknade upp av ett blåvitt ljus som fyllde upp hela rummet och stack mig i ögonen. Reste mig hastigt upp och fick blodfall vilket resulterade i att jag föll och slog huvudet på spiskanten. När jag vaknade igen låg jag i en varm och mjuk säng. I rummet stod en varelse man inte kan beskriva med ord och höll i en bricka. När jag satte mig upp i sängen kom den fram och ställde brickan på ett bord innan den satte sig vid mina ben. Den bjöd mig på en het dryck som påminde om té men som inte hade någon smak jag kände igen. Jag drack försiktigt och gav den främmande varelsen en misstänksam blick. Varelsen böjde på, vad jag gissade var, huvudet och verkade granska mig ingående och jag kände kalla kårar ila genom kroppen.

- Mig ledsen? sa den och såg frågande ut. Jag tittade på den med en blick som avslöjade att jag inte riktigt förstod.

- Ditt språk, rätt? undrade den och böjde sig fram över mig. Jag nickade förstummad till svar. Den gjorde ett uttryck jag tolkade som ett leende och fortsatte att på knackig svenska förklara vad som hade hänt och vad som stod på. Varelsen hade ett namn ingen från den här planeten kunde uttala så jag döpte om henne till Ljus då det var mitt första minne från hennes ankomst.

- Ljus? sa hon undrande och jag förklarade för henne vad ljus var. Under tiden gav hon mig en granskande blick igen och sedan sa hon att hon förstod och att det var ett vackert namn.

- När du tittar på mig så där, vad gör du då? undrade jag och åter igen kände jag de kalla kårarna ila igenom min kropp.

- Jag undersöker vad det innebär, sa Ljus som nu hade fått rätsida på grammatiken. Jag kan inte översätta dina ord då jag inte vet vad de betyder, därför måste jag söka i din databas innan jag kan förstå vad det innebär.

- Min databas?

- Den du har där inne, sa hon och jag insåg att hon syftade på min hjärna.

- Men om du kan läsa mina tankar och minnen, varför gör du inte bara det? Varför har du tagit mig till den här platsen? Jag antog att ljus blev förvånad av mitt hetsiska uttal men jag var både skrämd och irriterad över att ha blivit kidnappad och bortförd mitt i natten av något som visade sig kunna läsa mina tankar.

- Hur ska jag kunna genomsöka din databas om jag inte vet vad jag letar efter? När du säger ett visst ord skapas en elektrisk impuls i din databas som du associerar med just det ordet. Det är den impulsen som jag kan avläsa och omprogramera till mitt eget språk. För att kunna begripa mig på er måste jag alltså ha dig vid medvetande så jag kan avläsa din databas.

- Jag förstår, men varför just jag?

- Du råkade vara vaken när jag kom, inget var planerat. Jag tog även de andra två varelserna som var vakna, men jag kan inte förstå mig på dem. Har försökt prata på ditt språk men de svarar inte, enda bara försvann och andra gömde sig under det du sitter i.

- Du menar mina husdjur? De är helt andra arter, du måste kommunicera med dem på deras språk. Och anledningen till att jag håller dem i bur är just för att de inte ska försvinna. Men det är rätt enkelt att få fram honom om han bara gömde sig under sängen.
Nya kalla kårar, men jag reagerade inte lika starkt den här gången, antagligen för att jag vant mig och undermedvetet var beredd på att de skulle komma. Jag klev ur sängen och la mig på den hårda ytan, sedan kröp jag under sängen och plockade intill mig kaninen. Han sprattlade till i min famn innan jag lyckades fixera honom och jag talade lugnande till honom.

- Om ni inte kan prata med varandra, varför pratar du då till honom? frågade Ljus.

- Jag tror inte han förstår vad jag menar, men jag vill inbilla mig att han åtminstonde känner igen min röst och lugnas ner av den.
Ett svagt susande, försiktigt ljud hördes och kaninen sprattlade skräckslaget till i min famn innan han lugnade sig och samma susande hördes från honom.

- Vilken dålig databas den här varelsen har, sa Ljus plötsligt.

- Jag kan knappt få fram något jag har nytta av! Ljus verkade irriterad.

- Alla varelser är inte lika komplexa i just sitt tänkande, de har andra saker de är bättre på, svarade jag i ett försök att försvara alla djur utan att låta överlägsen.

- Värdelöst, sa Ljus. Där jag kommer ifrån har alla välutvecklade databaser. Var din dryck god?
Jag nickade förvånat.

- Bra, jag har mycket jag behöver få reda på innan jag kan åka tillbaka.

- Eh, kommer du använda informationen till att spränga jorden och utrota mänskligheten för att vi inte tar hand om den ochsåvidare? De kalla kårarna igen.

- Nej, jag är bara nyfiken. Nå, berätta allt.

- Jag vet inte var jag ska börja, svarade jag och försökte tänka på allt jag visste.

- Börja från början, sa Ljus. Vad kallas din planet?
Jag började berätta allt jag visste, när Ljus kände att hon fått all information hon behövde tackade hon mig och tog mig tillbaka till min lägenhet.

- Du ska inte radera mitt minne eller något sådant? frågade jag och tittade på henne. Jag tror hon skrattade innan hon svarade.

- Varför skulle jag göra det? För det första kan jag inte radera din databas, det kan bara du, för det andra har du ingen nytta av det här utbytet om din databas raderades.
Ljus väntade tills jag vänt ryggen till innan det blåvita ljuset kom tillbaka och Ljus var försvunnen.